Glee får mig må så jädrans bra! Sångerna, skådespelet, den gömda kärleken, de glada twistade stunderna, varför kan inte mitt liv vara som det är i Glee. Det går inte hålla leendet borta, hur dåligt man än mår, mår man ändå lite bättre när det kommer fram på den stela fyrkantiga figuren som står i ett litet hörn, det är seriöst fyrverkierier som spretar ut i. Det gör hela rummet som en ända stor kram.
Om jag nu är så teknisk ska jag försöka att lägga ut ett klipp som jag just löööööve!

JAG HITTAR DET INTE!!! :( mitt favorit ögonblick är med sue sylvester, den bitchiga cheerleading chochen, som är jättesnäll och söt mot sin underbara syster som har down syndrom. Det är så himla vackert. Grät som fan när jag såg det första gången.
Det får bli en bild istället.



puss på er <3