Jag har precis sett en helt underbar film. Julie & Julia.

Julia är en hemmafru till en upptagen man i Paris, 1949. För att ha något att göra börjar hon i matkurs. Hon blir snabbt den bästa i klassen. Hon och två andra kvinnor bestämmer sig för att göra en fransk kokbok för kvinnor i Amerika som inte har tjänstefolk. Men det är lättare sagt än gjort. 
Parallelt med detta får man följa en kvinna som bor i en 80 kvadratmeters lägenhet i Queens, 2002. Hon bestämmer sig för att göra alla Julias recepter, 524 stycken, på 365 dagar och hon ska blogga om det. Detta sliter hårt på henne och hennes äktenskap. Frågan är om hon kommer att hinna och kommer hon kunna göra en kyckling benfri?

Deras sätt att prata om mat är precis det sättet som jag pratar om teater. Det är något så heligt och underbart fast man inte tänker på det.
Att ha en extra klick smör är som att lägga till en extra stämma musikallåten är det som gör den mustig och hänförande. Bara det gör att hela upplevelsen till den bästa.
Skådespeleriet är helt underbart. Vissa stunder var det som man satt i Julias kök och diskuterade vad man kunde tillsätta som den sista lilla ingrediensen som för den fulländad.

Detta är en film jag starkt rekomenderar.

 

Nu ska jag gå och lägga mig, nyduschad, i ett nystädat rum med nybäddad säng. God natt <3